onsdag 23 september 2015

TYST




Så blev det tyst här igen. Och lite tystare blev det i mitt liv och framför allt väldigt tomt.
Förra veckans fick jag följa min mamma till hennes sista vila. Efter en tids sjukdom och kamp gav kroppen upp och livsgnistan ebbade ut.
Vi fick en fin dag med ljusa minnen att bära med oss i våra hjärtan.
Nu återstår att finna sig till rätta i vardagen utan finaste mamma. Det är tur att man alltid bär sina nära och kära med sig i sitt hjärta.