tisdag 4 april 2017

VÄVSPOLEN


Jag berättade ju tidigare om min fantastiska vävmentor som alltid löser mina vävbekymmer.
Alla är ju tyvärr inte lika lyckligt lottade som jag att ha en egen vävmentor.
Då finns den fantastiska facebookgruppen Vävspolen!
Vilken fantastisk grupp! Så mycket samlad vishet på ett och samma ställe och så mycket fantastiska människor som är beredda att frikostigt dela med sig av sin kunskap och inspiration.

Här om dagen när jag för första gången skulle prova på att väva myggtjäll var jag så osäker på om det var rätt eller inte. Då är det ju inte lika enkelt att ringa vävmentor som ju trots allt bor många mil bort. Då kan man istället ta en bild och ställa frågan på vävspolen. Det dröjer mellan 30-90 sekunder innan du får svar på din fråga, snabbare än så blir det knappast! Och man får inte bara svar på sin fråga, man får glada hejjarop och sällskap i sin vävning.

När jag kom igång med min mygtjällsvävning stötte jag på ett nytt problem.
Min hjärna fick lite fnatt. Jag skulle trampa 1 2 3 4 3 2 1. Inte så svårt i teorin, men när man sitter och väver, lyssnar på radion, sjunger med och seglar bort i tanken då kan det bli nog så svårt. Rätt som det var satt jag där med trampa 2 nedtrampad och kliade mig i huvudet. Var jag på väg till trampa 1 eller till trampa 3. Efter att det här hände ungefär varje gång jag satt med trampa 2 så var jag tvungen att lösa problemet.
Det blev en väldigt enkel men praktisk och funktionsduglig lösning. En liten pärla på en tråd fasttejpad på slagbommen. Pärlan flyttas åt höger när jag trampar åt höger och vice versa. Det fungerade kanonbra! Dessutom blev ju vävstolen lite pimpad med en pärla!

Jag presenterade glatt min nya uppfinning på vävspolen och inte lång tid efter så har jag ca 50 olika svar. Fler hejjarop, alternativa lösningar och kluriga uppfinningar.
Inte bara fick jag dela med mig av min idé, jag blev berikad med fler lösningar på ett problem som vi var många om!
Jag tycker det är helt fantastiskt, så mycket kunskap, vishet och inspiration på ett och samma ställe!
Heja Vävspolen!


torsdag 23 mars 2017

FÅLLAT OCH KLART





Nu är de äntligen fållade och klara! Det är alltid skönt när det blir en liten hög. Några röda till jul och några för oss som är lite uppe i det blå!
Jag gillar vävda grytlappar, de är täta och håller bra för värmen. Lika snygga efter tvätt. Men behöver inte vara så rädd om dem för det är bara att slänga in dem i maskin när de är lite lasagne-geggiga.
Bara att slita med hälsa!

måndag 6 mars 2017

TRÄLIM


Trälim! det är ju en fantastisk uppfinning i textila sammanhang!

Grytlapparna är färdigvävda!
Innan jag klipper isär dem så brukar jag limma en liten sträng där jag tänker sätta saxen. Då slipper jag att det repar upp sig och trådarna håller sig på plats. Åh vad jag tycker att det sparar mycket energi på trådar som annars fransar upp sig innan man hinner fram med symaskinen.
Nu kände jag att några ryggade till lite när vi nämnde ordet symaskin.
Handvävt ska vara handfållat - så säger den gamla vävpraktikan.
Ja så är det säkert, men då kommer mina grytlappar att ligga här tills jag går i graven. Hellre maskinfållat än ofållat, så resonerar jag. Sen beror det dessutom på vad jag väver, väver jag löpare eller annat lite mer "finare" arbete, då handfållar jag också. Men väver jag grytlappar, disktrasor och grytunderlägg som jag anser är lite mer slit-och-släng-saker då fållar jag på maskin istället för att lägga ytterligare en arbetstimma på fållningen.
Sån är jag!
Nu får dessa hänga på tork innan de hamnar i s y m a s k i n e n !

lördag 25 februari 2017

BÄSTA VÄVMENTOR


Strax innan jul, ni vet när det är lite rörigt i ens liv, när skinkan ska inhandlas, klapparna ska slås in och granen ska förses med glitter, då hörde min allra käraste syster av sig och undrade om jag hade några grytlappar på lager som hon kunde ge bort i julklapp.
Det hade jag ju såklart inte och som ni vet sedan tidigare så är ju det där ordet nej lite problematiskt att få ur sig.
Några grytlappar tänkte jag, det slänger jag ju ihop i en handvändning. Fram med garn och varpa, veva på fort som tusan och så snabbt igenom skeden och i vävstolen.

Ungefär hit gick det fort, och det var väl just det som var problemet... Det var dags för pådragning. Bästa sambon hade ju hört talas om stressgrytlapparna och kallades in som pådragningsknekt - viket han vanligtvis utför med bravur. 
Det går inte många centimeter av pådragningen innan det börjar trassla sig... Ca 400 trådar fördelat på ca 20 cm är ju ganska trångt. Har man då inte varit till fullo koncentrerad vid varpningen så blir det - just det - trassligt!
Det är med mycket möda och stort besvär som jag till sist lyckas trassla ut nio meter och få upp dem i vävstolen. Mitt fokus har alltså legat på trasslet och inte på hur mycket pinnar som lagts in vid pådragningen. Det ligger många pinnar kvar på bänken, dvs det är inte jättemånga pinnar i varpen... Ajdå... Men det ska nog gå fint. (hoppas jag)
Till sist är det dags att börja väva och en grytlapp går fint. Grytlapp nummer två börjar krångla lite, grytlapp nummer tre är riktigt jobbig och grytlapp nummer fyra är ett rent helv**e.
På garnbommen är det trassel och trådar som kanar åt alla håll... Knappt inga spröt som håller saker och ting på plats, - trådarna lever sitt eget liv och har en vild fest... 


Jag klipper ner fyra krassliga grytlappar och skickar till min syster strax innan tomten ska komma. 


Efter jul, när skinkan är uppäten slår världens bästa vävmentor med mer erfarenhet än jag vågar drömma om en signal för att höra hur det går med grytlapparna. En aning uppgiven förklarar jag att jag hatar väven och har planer på att bränna den på bål...
Men hon har ju såklart en lösning på allt. Ta med dig vävstolen och kom hit så tittar vi på eländet. (som tur var så vävde jag i den hopfällbara vävstolen som bokstavligen går att ta under armen)
Vävstolen packas in i bilen och vi åker till vävmentor med make. God mat och trevligt sällskap gör att resan inte direkt känns som något besvär!
Hon skrattar och suckar lite åt pinnbristen. Innan jag vet ordet av så är varpen urdragen och en ny pådragning står för dörren. Behöver jag säga att vi fullkomligt gödslade med pinnarna den här gången!
Vävstolen åkte in i bilen igen för hemresa. Hemma var det bara att solva om och provväva. Lite oroligt var det ju, men jag borde vetet bättre. Nemas problemas! Bara att väva, le och glömma sina missöden!

Alla borde ha en vävmentor! 
(sen är hon i ärlighetens namn inte bara min vävmentor, hon funkar som mentor i det mesta och det är fantastiskt bra att ha!)

onsdag 25 januari 2017

MOFAS HUS


I Skillingaryd finns den mest ljuvliga hantverks och inredningsbutiken.
Och vet ni vad, nu hittar ni en del av mina saker där!
Väl värt ett besök! Öppet torsdagkvällar och lördagar.
Så mycket fina och väl valda saker!

söndag 15 januari 2017

ÅRET 2016


Året då blogginläggen lyste med sin frånvaro!
2017 ligger ju än så länge ganska orört framför oss med jag vågar dessvärre inte utlova någon bättring... Den som leder får helt enkelt se vad året vill med oss!

Sjalar och mattor, det var alltså summeringen av 2016.
Det har hunnit bli ett och annat grytunderlägg också men dem gör jag ju mest hela tiden känns det som. Sedan har jag nog gjort lite mer men kameran har uppenbarligen inte varit framme så summeringen får helt enkelt bli så här.
Vi kan ju i alla fall fastställa att det knappast kan bli sämre till 2017!

fredag 6 januari 2017

KÄRLEK PÅ BESTÄLLNING



I höstas så fick jag en beställning på en blomma av en god vän. Det var en beställning med mycket instruktioner.
Vännen i fråga var nykär och tjejen fyllde år, så blommor var givet. 

Det skulle vara en högst personlig blomma på alla sätt och vis.
Den skulle vara uppbyggd på en gren som han själv ville hitta i sin egen skog. Sedan skulle det vara lärk från hans egen skog, björkris hjärta ville han ha och en massa natur. Och gärna lite ovanlig.
Sedan avslutade han samtalet med att berätta att hon var florist - så känn ingen press....
Sen kan jag meddela att jag låg sömnlös ett antal nätter framöver och funderade.
Som sagt, känn ingen press.... jorå, själv har jag ju ingen utbildning och tycker ju mest bara att blommor är vackert.
När han sedan levererade grenen blev saken inte lättare. Den såg inte alls ut om jag tänkt mig! Det var stor och spretig. Jag satt med den här grenen framför mig länge, länge och försökte bli kompis med den. Kände mig nästan lite som Ernst, fast med strumpor!
Till sist tog jag fram sågen och tuktade till den lite, då blev det något bättre.
Tuktad och klar som ni ser den på bilden är den nog ca. 1,5 meter!

Till sist kom dagen som den skulle levereras så det var bara att kavla upp ärmarna. Efter att ha plockat lärk, mossa, granris och ris av alla dess slag på hans mark och köpt lite blommor som skulle kunna tänkas stämma överens med de övriga materialen blev det så här.

Blomman levererades och förhållandet är still going strong
!
Puh....!