Jag älskar att väva sjalar och nu äntligen har det sjunkit lite i förrådet av just sjalar. Lilla vävstolen var tom och det har länge legat ett vackert silkegarn på hyllan. Det var dags!
Räknade lite på garnåtgång och insåg att det var inte mycket garn jag hade. Att bara sätta upp en sjal känns som mycket arbete för liten utdelning så jag bestämde mig för att den fick bli lite smalare och sedan kanske jag kunde "välsigna" garnet så att det räckte lite längre. Ja ni vet, handpåläggning och en stark vilja.
Först skulle härvan omvandlas till nystan, så fram med nystmaskinen. Jag nystar i godan ro ett ordentligt stort nystan.
Har ni nystat silkegarn? Gör inte det! Det var ju väldigt glatt och tovade inte ihop sig så som ullgarn gör. Istället för att stå där med en behändig härva och ett behändigt nystan står jag där med en behändig härva och en hög med trassel....
Som jag sa tidigare så hade jag ganska knapert med garn redan från början. Det som skulle bli en enkel manöver att varpa denna halsduk blev en heldag i skräddarställning på golvet redandes i detta trassel. Usch vad det inte blev som jag tänkt mig. Förmodligen var det väl inte helt billigt heller detta garn. Men jag trasslade och trasslade och trasslade. Till sist hade jag ett otal små spolar med silkegarn och jag gav mig på varpningen . Nu hade jag istället en varpfläta med lite för många knutar. Men det blev en varpfläta och jag fick kanta den med svart för att den inte skulle bli på tok för smal. Det svarta skulle egentligen bli inslag så vi får väl se hur långt det nu räcker, men ett bekymmer i taget!
Efter att ha brottats länge och väl med nystning och varpning gick pådragningen helt fantastiskt smidigt. Då uppskattade jag verkligen det glatta garnets egenskaper. Nu sitter den pådragen i lilla vävstolen och där ska den få mogna ett litet tag innan jag tar tag i solvningen.
Fortsättning följer!