tisdag 28 januari 2014

ROSENGÅNGSLEK






När man inte har något nytt att förtälja får man plocka fram gammal skåpmat. 

För en herrans massa år sedan satte jag upp en linvarp i rosengång och började laborera. Vad roligt det var! En massa olika mönster trampades fram och en hel rad med vackra linnelöpare vävdes. Några av dessa finns fortfarande kvar, men det är inte många.
Linnefärgen är så oslagbart vacker och vad man än sätter till så blir det bra. Stilrent, klassiskt och sobert.

Jag önskar bara att resultatet av mina tappra försök till rosengångsmattor blev lika bra. Jag får inte till det alls lika bra. Jag älskar vackra rosengångsmattor med vågor, medaljonger och prickar men det vill sig inte riktigt när jag försöker. Jaja, övning ger färdighet. Det är tur att det finns många duktiga rosengångsvävare här på nätet att imponeras av och inspireras av! 

lördag 18 januari 2014

TRASSEL



Jag älskar att väva sjalar och nu äntligen har det sjunkit lite i förrådet av just sjalar. Lilla vävstolen var tom och det har länge legat ett vackert silkegarn på hyllan. Det var dags! 
Räknade lite på garnåtgång och insåg att det var inte mycket garn jag hade. Att bara sätta upp en sjal känns som mycket arbete för liten utdelning så jag bestämde mig för att den fick bli lite smalare och sedan kanske jag kunde "välsigna" garnet så att det räckte lite längre. Ja ni vet, handpåläggning och en stark vilja.
Först skulle härvan omvandlas till nystan, så fram med nystmaskinen. Jag nystar i godan ro ett ordentligt stort nystan. 
Har ni nystat silkegarn? Gör inte det! Det var ju väldigt glatt och tovade inte ihop sig så som ullgarn gör. Istället för att stå där med en behändig härva och ett behändigt nystan står jag där med en behändig härva och en hög med trassel....
Som jag sa tidigare så hade jag ganska knapert med garn redan från början. Det som skulle bli en enkel manöver att varpa denna halsduk blev en heldag i skräddarställning på golvet redandes i detta trassel. Usch vad det inte blev som jag tänkt mig. Förmodligen var det väl inte helt billigt heller detta garn. Men jag trasslade och trasslade och trasslade. Till sist hade jag ett otal små spolar med silkegarn och jag gav mig på varpningen . Nu hade jag istället en varpfläta med lite för många knutar. Men det blev en varpfläta och jag fick kanta den med svart för att den inte skulle bli på tok för smal. Det svarta skulle egentligen bli inslag så vi får väl se hur långt det nu räcker, men ett bekymmer i taget!
Efter att ha brottats länge och väl med nystning och varpning gick pådragningen helt fantastiskt smidigt. Då uppskattade jag verkligen det glatta garnets egenskaper. Nu sitter den pådragen i lilla vävstolen och där ska den få mogna ett litet tag innan jag tar tag i solvningen.
Fortsättning följer!

onsdag 8 januari 2014

SORGEBARN


Man brukar ju säga Nytt år, Nya möjligheter. Det går ju inte om det sitter gamla vävar i vävstolarna. 
I min lilla vävstol har jag länge, länge haft ett sorgebarn som har blängt på mig. Jag har blängt tillbaka och sedan har det inte hänt så mycket mer. Hösten 2012 satte jag upp disktrasor i lin av julens färger. Några av dessa vävdes klart till julmarknaden 2012 men sedan har den stackars väven blivit ståendes. Den flöt inte helt smärtfritt vilket nog har varit den största anledningen. Många trådar i varpen var lite för lösa och man fick pilla lite för mycket med väven för att den skulle falla mig i smaken, så där har den som sagt stått. Och oj vad vi har blängt på varandra länge nu. 
Så plötsligt en dag kände jag att sinnesstämningen var den rätta och tålamodet gott. 
Ser ni på bilden att man kan se käppen i slutet av varpen, det innebär att det numera ligger en rulle med ofållade men färdigvävda disktrasor bredvid symaskinen istället för en vävstol med en ilsken linvarp! 
Vilken seger för själen, nu kan den få frid!

Vill ni se hur de ser ut färdiga så finns det ett gammalt inlägg om dem HÄR

Nu kan även jag ta tag i ett nytt år med nya möjligheter, när jag äntligen gjort mig av med mitt gamla sorgebarn!


torsdag 2 januari 2014

GOD FORTSÄTTNING


Nu har vi firat in allt som ska firas in tror jag väl. Julen är avklarad och nytt år har det blivit. 
En riktigt God Fortsättning till er! 
Trettonhelgen återstår men hos oss innehåller den inte mycket av firande utan snarare ännu en ursäkt för att koppla av och njuta av ledigheten. 

Först idag har jag efter väldigt lång tid hittat tillbaka till vävstolen. 
Inför julmarknaden behövde jag fylla på mitt förråd med grytunderlägg och satte då upp en sådan väv. Hann komma halvvägs och klippte ner i halvlek för att hinna få några fållade och klara. Först nu har arbetet återupptagits. Det får bli övervägande den sorten med rep för de sålde slut till julen. Tur att jag hade försett mig med ett litet replager här hemma så det bara var att köra igång. 

I höstas hade jag en liten gästvävare här som också fick prova på att väva ett eget underlägg. Mer om det kan ni läsa HÄR.
Medan Signe och jag provade på det här med vävning har den hemlighetsfulla mamman tassat runt i huset med kameran i högsta hugg. Döm om min förvåning när jag hittar det HÄR blogginlägget. Känner mig djupt hedrad, sträcker på mig och säger Tack!

Nu ska jag överge vävningen för en stund och passa på att ta en lång promenad när man för en gång skull har chansen i dagsljus.