tisdag 27 december 2016

TAPPAT TAKTEN



Man kan då sannerligen säga att jag tappat takten!
Gör jag inget heller? Nej, det är knappt! Livet kallar ständigt på uppmärksamhet och det är inte alltid lätt att hålla jämna steg.
Våren och sommaren var det en mattväv som upptog mesta delen av vävtiden (vilket inte var mycket tid). I den mattväven skulle det för ovanlighetens skull bli två mattor till mig själv. En matta till gästrummet och en matta till hallen. Gästrummet har en ganska svår rosa färg som jag fick leta länge för att hitta.
Jag ville köra fullt ut på rosengång och jag ville ha mycket mönster. Glad i hågen vävde jag men ju längre jag kom ju mer misstänksam blev jag till mönstret. Nåväl, jag hade kommit alldeles för långt för att backa så det fanns ingen återvändo.
I vanliga fall väver man ju fler mattor på raken innan det är dags att klippa ned men här kände jag en viss oro i magen så jag klippte ner för att få prova mattan. Och visst stämde oron. Den var alldeles för rörig för mig.
Men det infinner sig ju ganska snabbt en frid i kroppen när man faktiskt bestämt sig för att börja om. Fram med papper och penna och dokumentera vilka mönster som skulle återanvändas och vilka som skulle skrotas. Det gäller ju att få allt på pränt medan man fortfarande har det aktuellt i huvudet.
Den här mattan hamnade i försäljningshögen och förhoppningsvis finns det någon rörig själ som kan tycka om en minst lika rörig matta! 

Nu var det bara att börja leta "svåra rosa trasor" igen...