onsdag 23 september 2015

TYST




Så blev det tyst här igen. Och lite tystare blev det i mitt liv och framför allt väldigt tomt.
Förra veckans fick jag följa min mamma till hennes sista vila. Efter en tids sjukdom och kamp gav kroppen upp och livsgnistan ebbade ut.
Vi fick en fin dag med ljusa minnen att bära med oss i våra hjärtan.
Nu återstår att finna sig till rätta i vardagen utan finaste mamma. Det är tur att man alltid bär sina nära och kära med sig i sitt hjärta.

2 kommentarer:

  1. Det är så sorgligt när nära och kära lämnar oss. Jag beklagar sorgen. Och hoppas att du kan vårda minnet i hjärtat.

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis vad du går igenom nu. Det är 3 år sedan min pappa gick bort, och ca 2,5 sedan mamma följde honom. På mindre än 4 månader miste jag båda. Det var mycket svårt. Lite lättare har det blivit. Det blir lättare!. Jag förstår nu, att min syster och jag kom lindrigt undan, om man kan ut-tycka det så.Mamma dog av en stroke- i min famn. på en halv timma var hon borta. - helt oväntat. Jag var hos henne hela tiden. Det känns skönt att veta.
    Det är en jobbig tid för dig, nu. Låt det ta tid. och var oändligt glad över dina fina minnen- det är jag.
    Kram Monika

    SvaraRadera