JEANSMATTA

Smurfen är tillbaka och världen är fortfarande blå, men nu är mattan i alla fall på gång.
Har rensat upp lite i jeanshögen och randar med en lite mer diskret gul än vad det ser ut som på bilden. Ni vet det där med foton och överensstämmande färger...
Tanken är att den gula randen ska föra tankarna till de gula sömmarna på jeansen. 
Det borde räcka till lite drygt två meter matta och sedan ska rummet saneras från golv till tak för OJ vad det ser ut överallt!
Nu kryper smurfen tillbaka in i sin blåa värld!

BLÅTT LUDD

Härom veckan var det lila ludd i vävverkstaden, men det var inget mot vad det är nu.
Ni som vävt jeansmattor vet precis vad jag pratar om. När hela ens värld blir blå. Lampan blir blå, tavelramen blir blå, gardinstången blir blå, naglarna blir blå, man är blå både in och utvändigt och symaskinen liksom badar i ett hav av blått ludd och blått skräp. Som sagt, ni som klippt jeans vet precis vad jag pratar om och ni andra kanske numera kan föreställa er.
Alla trasor dammar såklart men att påstå att jeans dammar är en underdrift.
När man ska väva sin jeansmatta får man försöka göra det med lite fart så man slipper leva allt för länge i detta kaos.
Min sambo försökte angripa vävverkstaden med dammsugaren med både han och snabeldraken vände förskräckt i dörren.
Så nu vet ni vad jag gör ett tag framöver; jag förvandlas till en blå smurf och väver en jeansmatta!

LILA GLESRIPS

Ni måste ha trott att hoppet var ute, att jag sålt vävstolen och sagt upp all bekantskap med varp och inslag. 

Nu har det äntligen kommit upp en ny väv i stora vävstolen. Som ni förstod på förra inlägget så var det trasmattor i antågande. Det har legat en fläta glesrips och väntat i över ett års tid så nu var det verkligen dags. Jag har varit nyfiken på tekniken jättelänge med det har kommit så mycket annat emellan, men nu var det dags. 

Dessvärre är det inte helt smärtfritt... För ett tag sedan satte jag upp en väv med grytunderlägg i svart mattvarp där trådarna gick av på löpande band. Den väven fick jag ganska tidigt klippa ner och skrota. När vi drog på den här väven upptäcker jag att samma garn har letat sig in även här... Att väva mattor med skör mattvarp är inte det bästa. Det går åt en stor portion tålamod, mycket lagning och en varsam hand när man väver den här. Att väva mattor med varsam hand är väl heller inte riktigt att rekommendera så vi får väl se hur kvaliteten blir när jag klipper ner då jag inte kan slå fullt så hårt som jag vill.
Tilläggas bör att resterande av den dåliga varpen nu har åkt rakt ner i soptunnan. 

LILA LUDD

Just nu är min värld täcka av ett mer eller mindre tjockt lager av lila ludd. Jag klipper trasor till vad som ska bli en lila trasmatta.
Jag hade tänkt att färgen skulle blivit lite mörkare lila när jag färgade in några lakan. Jaja, alltid passar den hos nån!
Här hemma är det ständigt brist på enfärgade trasor i rätt mängd men den här gången hittade jag några paket med lila textilfärg istället så då fick det bli just lila.
Är det inte alltid ett dilemma att ha rätt mängd med rätt trasor? 

HANDLEDSVÄRMARE II

Här kommer resten av de handledsvärmare som just nu finns i lager.
När man står på marknad eller utställning en hel dag så är en sådan här stickning helt perfekt att fördriva tiden med. Den är liten och behändig att ha med sig och folk tror att man vet vad man håller på med. (tänk så fel de kan ha!)

Har stickat många i Alpackagarn och det är så gosigt att ha på sig och de flesta som är känsliga för olika material verkar tåla just detta. Själv är jag inte så frusen av mig men tycker att de är snygga att ha under en långärmad tröja som ett extra avslut men många frusna tycker att de värmer gott när vantar blir för mycket. Många reumatiker verkar ha stor nytta av dem, de ger förmodligen den där lilla extra värmen som behövs.
Till hösten hoppas jag ha hunnit fylla på lagret med några nya. 

HANDLEDSVÄRMARE I

Alla visar upp så fina stickade vantar, sockar och sjalar och jag är djupt imponerad. Imponerad över alla dessa människor som kan sticka utan att ens slänga ett öga på sin stickning. Som kan sticka vad som helst på gehör.
Jag är INTE en av dem. Jag kan så gott som inte ens sticka. Jag förstår inte hur man får till de där snygga hålen eller flätorna. Skulle jag få till det så beror det på att jag tappat för många maskor eller att garnet snott ihop sig.
Jag kan sticka en sak och det är handledsvärmare. Jag är inte på något sätt bra på det men om man trär upp lite pärlor på garnet och stickar in i ett förutbestämt mönster så ser det genast mer avancerat ut, utan att alls vara det.
Här stickas det rakt fram och sedan tillbaka igen, utan att varken ta ut eller ta in, för det är överkurs!
Här stickas det endast räta maskor, utan vaken omslag eller utslag, för det är överkurs! 

TRASKUDDE SVART

Här om dagen träffade ni min vita igelkott, och idag ska ni få stifta bekantskap med dess svarta kompis.
Även den här en traskudde, men den här gången i svart men oblekt rya i lin.
Jag glömde ju att ta kort på baksidan men den matchar ryaknutarna och är vävd av ett oblekt linnetyg. Den är härligt rustik och stilren.
Stor och rejäl är även den här, funkar lika fint på golvet även den, eller var man nu behagar vilja använda den. För användas ska den, den håller för all typ av behandling.
Som här på bilden då den fick följa med ut i snön, för det är ju enda chansen att hitta en gnutta dagsljus så här års.
Njut av snön och ljuset som den för med sig!