STJÄRNOR

Förra veckan hade jag härligt besök av en gammal jobbarkompis tillsammans med sin fru som ligger bakom den mysiga bloggen Nytt & Nött och så deras barn såklart.
Med sig hade de bland annat en påse med pappersremsor. Jag förstod med ens vad som var på gång. I deras familj viker man pappersstjärnor till jul. Såna där vackra tredimensionella stjärnor. Jag har länge sneglat på dem och tänkt att jag skulle prova. Sedan har jag letat fram någon bruksanvisning och det ser ut som rena grekiskan.
Sagt och gjort nu kom de med en påse remsor. Det var äntligen dags för mig att göra min stjärndebut.
Efter en kväll med mat och mycket skvaller var det så dags att vika stjärnor. Mannen i familjen är vänsterhänt så vi kom fram till att det nog var lättare att lära sig av frun.
Lätt var kanske inte ordet men jag tycker ju själv att jag är ganska fingerfärdig. Hon visade och jag gjorde likadant. Efter en bra stund hade jag faktiskt knåpat ihop en riktigt fin stjärna som nästan såg ut precis som deras. Gissa om jag var stolt!
Kvällen efter tänkte jag att nu gäller det att hålla kvar det här som jag just lärt mig. Jag förser mig mig med fyra långa remsor och slår mig ned. Klockan är 18:00 när jag börjar. Jag viker, viker och viker. Jojjomensan, jag är på god väg. Det ser ut precis som det ska. När man börjar vika blir den först tvådimensionell och jag är på banan. Det har nog bara tagit mig någon timma att komma dithän. Så är det då dags att få till det tredimensionella utseendet. Jag viker.... viker om.... viker upp.... viker ner... viker åt sidan... Jag kastar den ifrån mig och inser att det inte går. Tar upp den igen och viker lite till. Kastar den igen. Min sambo tittar in lite då och då men ser frustrationen i blicken och förstår att det är bäst att hålla sig i bakgrunden. Jag tar upp den igen och inser att om jag inte lyckas med det här kommer jag inte att kunna sova på natten.... Det här är ju dessutom inget som man kan ta på telefon så jag är helt utlämnad åt mig själv. Jag har en bruksanvisning framför mig som jag hittat i en bok, men det vill sig ändå inte riktigt.
Jag viker.... viker om.... viker upp.... viker ner... viker åt sidan.... Men så plötsligt! Jag får ihop den! Huvudet är helt tomt. Jag har varit så fullständigt koncentrerad i TRE timmar och nu är jag fullständigt utmattad. Klockan 21:00 blev min första alldeles egna stjärna färdig. Om jag gjort någon ner? Knappast... Men en dag när jag har gott om tid ska jag ge mig på det igen! 

Nu frågar ni ju er om jag är helt dum i huvudet eller bara fullständigt obildbar.
Det visade sig när jag var färdig att jag nog hade gjort det lite väl svårt för mig. Jag hade ju fått en bunt med fina pappersremsor som jag inte ville använda att öva med så jag fick en snilleblixt som jag nu av erfarenhet vet inte var någon snilleblixt utan rena dårskapet. Jag kom på att jag kunde öva med presentsnöre. Då behövde jag inte klippa exakt lika breda remsor, för de är ju redan lika breda. Jag kan meddela att presentsnöre är halt och gör inte som man säger till det utan lever sitt eget liv. Detta kom jag på ett antal timmar för sent. Men en stjärna blev det och jag sov synnerligen gott på natten.