onsdag 8 januari 2014

SORGEBARN


Man brukar ju säga Nytt år, Nya möjligheter. Det går ju inte om det sitter gamla vävar i vävstolarna. 
I min lilla vävstol har jag länge, länge haft ett sorgebarn som har blängt på mig. Jag har blängt tillbaka och sedan har det inte hänt så mycket mer. Hösten 2012 satte jag upp disktrasor i lin av julens färger. Några av dessa vävdes klart till julmarknaden 2012 men sedan har den stackars väven blivit ståendes. Den flöt inte helt smärtfritt vilket nog har varit den största anledningen. Många trådar i varpen var lite för lösa och man fick pilla lite för mycket med väven för att den skulle falla mig i smaken, så där har den som sagt stått. Och oj vad vi har blängt på varandra länge nu. 
Så plötsligt en dag kände jag att sinnesstämningen var den rätta och tålamodet gott. 
Ser ni på bilden att man kan se käppen i slutet av varpen, det innebär att det numera ligger en rulle med ofållade men färdigvävda disktrasor bredvid symaskinen istället för en vävstol med en ilsken linvarp! 
Vilken seger för själen, nu kan den få frid!

Vill ni se hur de ser ut färdiga så finns det ett gammalt inlägg om dem HÄR

Nu kan även jag ta tag i ett nytt år med nya möjligheter, när jag äntligen gjort mig av med mitt gamla sorgebarn!


2 kommentarer:

  1. Det är alltid lika roligt när det blir gla´hål i väven. Då vet man att det strax är slut och man kan hitta på nya trevligheter.
    Jag hoppas komma igång i vävstugan nästa vecka igen. Nu får det vara slut med sjukdomar tycker jag.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  2. Grattis till slutvävt med den tråkiga väven. Ut och bort med sånt
    Välkommen nya idéer. God fortsättning.
    Kram Monika

    SvaraRadera