torsdag 13 mars 2014

BRÖLLOPSPLÄD




Nu är den äntligen klar, levererad och allt hemlighetsmakeri är över!
Det blev en bröllopspresent av projekt "Bråttom, Bråttom, Hemligt, Hemligt" och i lördags var den stora dagen. Men vi tar det väl från början!

En dag i februari ringde en god vän till mig och sa att de tänkte gifta sig och undrade om vi kunde tänka oss att vara med som vittnen. Allt skulle vara hemligt och endast familjerna skulle bjudas in till vad de trodde var en enkel fika en lördag i mars. Vilken ära och vilken glädje att få vara med och dela deras dag och få vara med på deras resa fram till denna dag!
Självklart ville vi vara med och självklart började min hjärna genast att arbeta.
När mina närmaste vänner gifter sig får de ofta en pläd i bröllopspresent och jag ville inte att den här gången skulle vara ett undantag. Den natten när jag gick och la mig började jag att jobba fram en vävsedel i huvudet och på morgonen när garnfirman hade öppnat var jag först på tråden. Jag hade inte lång tid på mig och att väva en pläd är ju ett hyffsat stort projekt. Nu gällde det att att ta vara på alla de minutrar, timmar, dagar och veckor som var kvar fram till den stora dagen, för mer tid än så var det inte... 

Gåsöga är min favoritbindning och grönt är brudens favoritfärg, så långt allt klart.  Det är däremot sällan man väver bara en pläd så varpmändgden var lite klurigare att beräkna.
Jag fick hjälp av garnfirman som jag ringde till på måndagsmorgonen och på onsdagen stod paketet utanför dörren och väntade efter jobbet.
Jag engagerade sambon i att göra nystan samtidigt som jag varpade för glatta livet, för det var ju bråttom, bråttom. Snabbare än beräknat sjunker det i högen med varpgarn och jag räknar, räknar och räknar på vad jag gjort fel. Visst har man väl 2 trådar i rör? Visst måste jag ju ha både framknytning och efsingar? Visst måste det vara frans? Snart är varpgarnet slut och jag har en bra bit kvar att varpa....
Det är onsdag kväll... Slänger mig på datorn och skickar ett uppgivet och desperat mail till garnfirman som lovar att skicka mer garn med express som ska vara vid min dörr på fredagen.
Jag ringer en bekant och ber om hjälp med pådragning under lördagen då jag ska ha varpat klart och hon bokar in mig i kalendern.
På fredagen skyndar jag hem för att få ta tag i den sista varpningen, men inget garn står vid min ytterdörr... Jag ringer posten för att efterlysa mitt paket men utan kollinummer är det tyvärr ganska lönlöst. Däremot upplyser posten mig om att när det är paket till privatpersoner händer det att de håller en extra dag på paketet då vi inte har lika hög prioritet. Gissa om jag blev både arg och uppgiven... Jag hade ju planerat det här så bra. Varpning på fredagen, pådragning på lördagen och solvning på söndagen. Av det blev det intet... 
Bokar om min pådragning till onsdagen då hon har tid. Känner hur tiden tickar, den ska ju ändå iväg på beredning också.
På måndagen skyndar jag hem från jobbet för att ta mig an mitt paket som då ska stå vid min ytterdörr. Med min vanliga tur står det naturligtvis inget paket vid dörren - IGEN.  Ringer posten - IGEN. Har tyvärr fortfarande inget kollinummer så ingen hjälp.
Ringer då med gråten i halsen till min lokala ICA-handlare som hanterar paketutdelningen och berättar att jag saknar mitt paket och att det är kris. De erbjuder sig att gå igenom samtliga paket i affären. En stund senare ringer världens bästa ICA tillbaka att de har mitt paket!!! 

Tillbaka på banan igen varpar jag färdigt och på onsdagen dras väven på. På torsdagen är jag tack och lov ledig vilket nog var bra för då hade hjärtinfarkten varit nära många gånger. Under torsdagen solvades, skedades och knöts det fram 842 trådar. Jag var igång! Ett mindre solv och skedfel och sedan var det ett par meter transportsträcka som tack och lov flöt på bra. Dagen D närmar sig och ännu har den inte åkt iväg på beredning. Mailar med en otroligt tillmötesgående beredningfirma som lovar att ta sig an den så fort den anländer. Väver klart och skickar iväg den på torsdagen. 
Jag lämnar in mitt paket på torsdag eftermiddag och undrar lite oroligt om den kommer att komma med dagens postgång. Expediten svarar att det är lugnt för postbilen har ännu inte kommit. Pust och tack!
På tisdagen hör beredningfirman av sig och undrar var pläden är. 
O nej, o nej... inte nu igen. Spårar paketet hos posten, den här gången med hjälp av ett kollinummer. Paketet gick inte alls iväg på torsdagen utan på fredagen. SMS-aviseringen som jag beställde har försvunnit så paketet har blivit liggandes en dag extra på deras utdelningsställe i väntan på avin. Behöver jag säga att posten och jag just nu behöver jobba lite på vårt förhållande. 

Tack och lov gör beredningfirman en hjälteinsats och jag har pläden tillbaka ett par dagar före vigseln. 
Hinner till och med slå in den i paket och göra ett litet kort.
Nerverna hann få sig ett antal prövningar under den här resan men nu är pläden färdig, överlämnad och tacksamt emottagen. Jag kan slappna av och hoppas att mina vänner i fortsättningen har lite bättre framförhållning!

Som vanligt är färgerna på bilderna inte riktigt överensstämmande med verkligheten. 

Tack Vävhalla


2 kommentarer:

  1. Oj, vilken berättelse! Pläden är superfin och dina vänner torde vara grymt nöjda och glada över den fina presenten med så mycket omtanke invävd.

    SvaraRadera
  2. das ist ja eine aufregende geschichte...liebe grüße wiebke

    SvaraRadera