måndag 11 maj 2015

OÄNDLIGT SAKNAD



Det blev tyst ett tag här igen. Tystnaden var dessvärre inte så rolig...
För drygt ett år sedan stod jag i mitt kök och band en vacker brudbukett till en vacker vän. Dessförinnan vävde jag en vacker bröllopspläd till samma vän.
Förra veckan stod jag åter i mitt kök och band blommor till samma vän men den här gången var det blommor som följde henne till den sista vilan.
Blommorna är mitt sätt att knyta ihop det hela, att få uttrycka min saknad, min tacksamhet, min glädje över alla fina minnen och ett sista farväl.

Det är nu man tänker på vad man har och vikten av att ta vara på det, men sedan vet man också att när vardagen kommer så rullar allt på igen och det är så lätt att glömma allt det som är viktigt. Viktigt blir jobbet, viktigt blir vardagsrutinerna, viktigt blir allt oväsentligt.
Det är då, när man står där mitt i vardagen som man får försöka påminna sig om att faktiskt uppskatta vad man har och framför allt uppskatta de man har runt omkring sig och de man älskar. Ingen är här för evigt.

Låt blommorna viska ett sista Farväl

1 kommentar: