HANDLEDSVÄRMARE II

Här kommer resten av de handledsvärmare som just nu finns i lager.
När man står på marknad eller utställning en hel dag så är en sådan här stickning helt perfekt att fördriva tiden med. Den är liten och behändig att ha med sig och folk tror att man vet vad man håller på med. (tänk så fel de kan ha!)

Har stickat många i Alpackagarn och det är så gosigt att ha på sig och de flesta som är känsliga för olika material verkar tåla just detta. Själv är jag inte så frusen av mig men tycker att de är snygga att ha under en långärmad tröja som ett extra avslut men många frusna tycker att de värmer gott när vantar blir för mycket. Många reumatiker verkar ha stor nytta av dem, de ger förmodligen den där lilla extra värmen som behövs.
Till hösten hoppas jag ha hunnit fylla på lagret med några nya. 

HANDLEDSVÄRMARE I

Alla visar upp så fina stickade vantar, sockar och sjalar och jag är djupt imponerad. Imponerad över alla dessa människor som kan sticka utan att ens slänga ett öga på sin stickning. Som kan sticka vad som helst på gehör.
Jag är INTE en av dem. Jag kan så gott som inte ens sticka. Jag förstår inte hur man får till de där snygga hålen eller flätorna. Skulle jag få till det så beror det på att jag tappat för många maskor eller att garnet snott ihop sig.
Jag kan sticka en sak och det är handledsvärmare. Jag är inte på något sätt bra på det men om man trär upp lite pärlor på garnet och stickar in i ett förutbestämt mönster så ser det genast mer avancerat ut, utan att alls vara det.
Här stickas det rakt fram och sedan tillbaka igen, utan att varken ta ut eller ta in, för det är överkurs!
Här stickas det endast räta maskor, utan vaken omslag eller utslag, för det är överkurs! 

TRASKUDDE SVART

Här om dagen träffade ni min vita igelkott, och idag ska ni få stifta bekantskap med dess svarta kompis.
Även den här en traskudde, men den här gången i svart men oblekt rya i lin.
Jag glömde ju att ta kort på baksidan men den matchar ryaknutarna och är vävd av ett oblekt linnetyg. Den är härligt rustik och stilren.
Stor och rejäl är även den här, funkar lika fint på golvet även den, eller var man nu behagar vilja använda den. För användas ska den, den håller för all typ av behandling.
Som här på bilden då den fick följa med ut i snön, för det är ju enda chansen att hitta en gnutta dagsljus så här års.
Njut av snön och ljuset som den för med sig!

TRASKUDDE VIT

Vävningen här går för närvarande inte med blixtens hastighet så då får man plocka fram sådant som man gjort tidigare men ännu inte hunnit visa upp, så håll till godo med lite gammal skåpsmat!

När en trasmattsväv börjar bli lite för lång och långtråkig brukar jag smala av den lite och väva kuddar.
Jag älskar traskuddar! De är så användbara och stryktåliga. Jag använder ofta mina på golvet, när jag inte har tillräckligt med sittplaster så kan man slänga fram en rejäl kudde att sitta på. Jag gör dem ganska stora eftersom de blir så pass grova.
Här är en av mina favoriter, en vit botten med rya av oblekt lingarn. Man kan liksom inte låta bli att pilla på den raggiga ryan.
Jag brukar kalla den för min igelkott! 

DALAKUDDAR

För, vad som nu känns som väldigt länge sedan, gick jag på en folkhögskola i dalarna och vävde under ett helt år. Det var en förmån att få ägna ett helt år åt något man valt själv och få förunnat. Man önskar att man hade hunnit mer under ett läsår än vad man gjorde men man fick ändå en hel del kunskap och inspiration med sig hem. 

Ett projekt vi hade var att väva kuddar i femskaftad satin med inspiration från ett förklädestyg. De som är bekanta med förkläden från dalarnas folkdräkter ser ganska omgående att kornblått är en sällan förekommande färg, men däremot mönster och rapporter kan föra tankarna däråt. 

Efter att ha omgett sig en tid med de typiska dräktfärgerna kände jag att jag var tvungen att göra något helt annat och något eget, så det här fick bli min tolkning.
För att knyta ihop dala-temat fick mina kuddar de för trakten ganska typiska hörnen. Tre små flikar som för tankarna tillbaka till Dalarna. 

GRYTLAPPAR

Att det är nytt år innebär ju inte automatiskt att man får sätta igång med nya vävar. Nej, först måste man väva ner det som redan sitter i vävstolarna såklart.
Hemma hos mig sitter det rester kvar från "julmarknadstiden" så det är disktrasorna som ni sett tidigare i julens färger och så är det ripsgrytlappar i svart och grått med färgad rand. På bilden är det de med vit rand som är under tillverkning, men jag har även gjort ett antal med en blå rand.
Jag varpar med båda färgerna men solvar bara den ena, sedan klipper ner jag i halvtid och solvar in den andra färgen istället. Hängde ni med? Nej, det var kanske inte så pedagogiskt förklarat men hur som helt så blir det snyggt! 

NYTT ÅR, NYTT UTSEENDE

Nu när vi klev in i 2013 var det dags för lite förnyelse.
Bloggen har bytt färg och form men jag hoppas att ni fortfarande ska känna er lika välkomna!
Skulle ni upptäcka något som ser knasigt ut så kan ni väl säga till för det här med Mallar och Gadgets är inte riktigt min hemmaplan, det är mer som ett svart läskigt hål som man ibland kastar sig ut i.

God fortsättning på det nya året!