Förra helgen var det Marieholmsdagen, då fylls det lilla samhället med folk och vår fabrik med hantverksutställningen i lika så.
Förra året gjorde jag höstkransar som jag sålde och det blev riktigt populärt. I år var det väldigt mycket annat som stod på mitt program i form av jobb och övriga aktiviteter så jag hade bestämt mig för att i år blir det inga höstkransar.
Så ligger tanken och lusten där och gnager i huvudet. Jag intalade mig själv om och om igen att jag minsann inte hinner. Ni kan ju själva räkna ut hur det slutade. Ut i skogen och samla ihop kottar, mossa, grenar och vad man nu kan tänkas behöva.
Sedan fick de sena kvällarna ägnas åt kransbindning. Jag kan berätta att det mörknar redan vid halv åtta och eftersom jag stod på altanen var detta inte så praktiskt. Grannarna måste väl ha trott att jag var galen när jag dragit fram lampor och står ute klockan tio på kvällen och binder kransar. Men ack så rätt de har, galen var ordet!
Galen kände jag mig också när jag gick ut med pannlampa i skogen för att mossan tagit slut och jag minsann ville bli färdig med kransen som var under tillverkning.
Det kanske är tur att kransarnas nya ägare inte vet hur det gått till, för sålda blev de!
Förra året gjorde jag höstkransar som jag sålde och det blev riktigt populärt. I år var det väldigt mycket annat som stod på mitt program i form av jobb och övriga aktiviteter så jag hade bestämt mig för att i år blir det inga höstkransar.
Så ligger tanken och lusten där och gnager i huvudet. Jag intalade mig själv om och om igen att jag minsann inte hinner. Ni kan ju själva räkna ut hur det slutade. Ut i skogen och samla ihop kottar, mossa, grenar och vad man nu kan tänkas behöva.
Sedan fick de sena kvällarna ägnas åt kransbindning. Jag kan berätta att det mörknar redan vid halv åtta och eftersom jag stod på altanen var detta inte så praktiskt. Grannarna måste väl ha trott att jag var galen när jag dragit fram lampor och står ute klockan tio på kvällen och binder kransar. Men ack så rätt de har, galen var ordet!
Galen kände jag mig också när jag gick ut med pannlampa i skogen för att mossan tagit slut och jag minsann ville bli färdig med kransen som var under tillverkning.
Det kanske är tur att kransarnas nya ägare inte vet hur det gått till, för sålda blev de!
Det förstår jag- att dom blev sålda- så JÄTTEFINA!!
SvaraRaderaKan du allting???
Kram Monika
Nej jag kan verkligen inte allting, men jag är en sån där som måste prova allt - jobbigt nog...
RaderaSen hoppas jag på att kunna inspirera andra genom mitt bloggeri, för det är många gånger där jag hittar min inspiration!
Den översta var ju helt underbar! Vad är det svarta för bär? Fläder? /Ica
SvaraRaderaDe svarta bären är Aroniabär som jag har en buske här i trädgården. Det blir hur mycket bär som helst!
RaderaMen jag är säker på att det funkar minst lika bra med fläderbär!
Man kan tydligen koka nån sylt på dessa bär som ska bli lite bitter men jag har faktiskt inte provat än. (tycker bitter sylt låter lite sissodär...)
Jag känner igen det där, hur galen man kan bli när inspirationen faller på :-) Alla kransarna är så härliga, var och en på sitt sätt. Nu blev jag sugen att göra som dig... ut och samla material och binda en höstkrans/ Irené
SvaraRadera