FRUHIPPA

I helgen var jag inte på möhippa men väl på fruhippa. Så fick det heta när man blir uppvaktad av oss tjejer först efter bröllopet.

Till denna dag skulle alla gäster ha med sig en liten symbolisk present till bruden (eller i detta fall frun).
Hon älskar näckrosor vilket jag gjorde ett tappert försök att efterlikna på presenten.
Sedan fick hon öppna våra presenter en efter en och vi fick berätta vad vår tanke med gåvan var. I mitt paket låg en skylt med texten "Välkommen" på.
För mig symboliserar det vad hon fick mig att känna då jag flyttade hit, hon fick mig att känna mig just välkommen!

Tyckte själv att den här lilla presentidén var ett roligt sätt för oss andra att lära känna varandra och något att prata kring. Den kommer jag nog att använda mig av fler gånger!

BLOMMOR TILL GLÄDJE OCH SORG

För en knapp vecka sedan var jag på begravning för att ta farväl av en vän. 
Liksom jag så älskade hon blommor. En vacker, somrig bukett fick bli mitt tack för många ljusa minnen tillsammans med henne.

Tänk vad skiftande livet kan vara, ena gången står man och binder en brudbukett till glädjens högtid. Andra gången gör sorgen sig påmind och man får lägga sin kärlek i ett sorgebinderi.

Man får inte glömma att ta vara på det man har och ta hand om varandra.

GÅSÖGONLÖPARE

Nu äntligen har det kommit upp något nytt i vävstolen. Det är en vit cottolinfläta som legat och väntat länge. Men om man säger att man låtit den mogna så låter det desto bättre!
Det ska bli löpare av flätan och först ut fick det bli med oblekt inslag. Jag har ju en förkärlek för de där diskreta och lättplacerade färgerna!  Och min kärlek till gåsögon har nog ingen kunnat ta miste på!
Tycker att varpen ha en tendens att randa sig lite som jag inte riktigt tänkt mig men håller tummarna för att detta ska rätta till sig när jag klipper ner och får pressa lite på dem.
Med mitt vävtempo dröjer det väl dessvärre ett tag tills det är dags för nedklippning.
Nu vill man ju dessutom mest vara ute och njuta av den vackra sommaren som är här, så idag får vävstolen vila för idag hägrar solen och ett korsord på den nystädade altanen! 

FRANSAT OCH KLART

Man är ju inte blixten direkt!
18 januari skrev jag mitt första inlägg om dessa silkessjalar som nu ÄNTLIGEN blivit fransade, renklippta och klara!
Det var en riktigt tråkig väv att väva så jag har hittat på alla tänkbara ursäkter för att få göra annat. 

Silkesinslaget räckte bara till den första sjalen så då var ju frågan vad jag skulle slå in i sjal nummer två. Att det skulle bli något tjockare inslag var inte svårt att välja då jag ville bli klar snart. Det jag valde kanske inte var enligt konstens alla regler men sagt och gjort hittade jag några nystan alpacka stickgarn och de slank med! Det som var roligt med den sjalen var att mönstret framträdde betydligt bättre. 

Det blev ingen tunn och skir sjal som den första men en riktigt skön halsduk till hösten och vintern.
Så lagom till att sommaren gör sitt intåg har jag vinterns halsduk färdig! Som sagt, man kan inte kalla mig blixten!

INSPIRATIONSTORKA

När man kommit hem från jobbet, tagit sig an vardagsmaten och tillhörande matlådor, diskat, plockat undan, ögnat igenom posten och dragit ett drag med dammsugaren, då sprudlar inte direkt inspirationen... 

Just nu är det lite magert på inspirationsfronten och lusten att skapa. När man känner att man ständigt ligger ett steg efter med vardagen och det är så många andra måsten som pockar på uppmärksamhet.
Det går helt enkelt lite sakta och det var länge sedan det dök upp ett blogginlägg nu.
Är inspirationen helt borta då, undrar ni?
Nej, på kvällen när jag lagt  mig  och får en minut över till att läsa någon härlig tidning full av inspiration då kryper den på och så tänker jag - imorgon!
Imorgon är en annan dag! 

VETEVÄRMARE

Jag har ju en väv i vävstolen som jag inte är helt förtjust i att väva men har bestämt mig för att inte sätta upp någon ny i den andra vävstolen förren tråkväven är färdig. 

Då får man helt enkelt hitta på andra ursäkter! 

Som ni läste om tidigare är nu de gamla disktrasorna fållade och klara. Samma sak med 20 grytunderlägg som legat och väntat på att bli omhändertagna.
Nu har det dessutom hunnit att bli sju stycken vetevärmare av resttyg och en säck vete. Tänk vad mycket man kan få gjort för att slippa väva!
Vetevärmare har ofta efterfrågats på vår hantverksutställning i Marieholm så jag har länge tänkt sy några men har inte tagit mig tid. Nu ligger de färdiga och väntar på sommaren!
Nu är det inte många surdegar kvar här hemma som ligger och väntar utan nästa projekt får nog helt sonika bli att väva ner silkessjalarna...

HJÄRTLIGA HANDLEDSVÄRMARE

Det har hunnit bli några handledsvärmare under våren.
Hjärtligt i svart och hjärtligt i vitt.
Stickor nummer två tar sin tid för mig som inte är så snabb med stickorna men det är litet, behändigt och roligt! Alpacka är dessutom mjukt och gosigt att ha runt handlederna. Det är märkligt vad dess små kan värma, men de gör verkligen det och många reumatiker älskar dem. Tur att jag älskar att göra dem!